Att ta vara på kroppen är viktigt, man måste se till så att den får tillräckligt med vila, samtidigt som att för mycket vila också är skadligt. Det krävs alltså en balans mellan aktivitet och vila. Problemet är bara att ibland spelar det ingen roll om man sköter denna balans, kroppen kan helt enkelt ge upp av sig själv. Detta hände min kusin i förra månaden. Min kusin som alltid har varit träningsnarkomanen i släkten började under ett träningspass känna ett tryck i bröstet. Det visade sig att han hade fått vad som verkar ha varit en hjärtinfarkt, något som en 32-årig man absolut inte ska ha. Efter flertalet av tester på hjärta, lungor, ämnesomsättning, med mer, kom läkarna fram till att han har ett hjärtfel, som inte har upptäckts fören nu. Att ha hjärtfel innebär förstås att han inte kan överanstränga sig, då hans hjärta inte orkar med denna ansträngning. Då kusinen jobbade med att anstränga kroppen mycket, var han tvungen att sluta, läkarna gav han ett ultimatum, sluta på det jobbet eller fortsätta och riskera att dö.

Min kusin har nu börjat på ett lugnare jobb, han jobbar nu med Pyramid affärssystem, på ett kontor mitt i stan. Det är mycket lugnare och inte alls lika ansträngande som hans förra arbete. Och så länge han trivs är jobbytet något positivt, både för honom själv och hans kropp.

Utöver att byta jobb har han också sett till köpa hjärtstartare som han kan ha i närheten av sitt skrivbord. På så sätt vet han med sig att ifall en olycka är framme så är han beredd.